TEXT.NU

Svenskt Näringslivs nya reklamkampanj utformad som sagor har rönt stort intresse. Annonserna har som mål att provocera till diskussion och det uppsåtet har organisationen definitivt lyckats med eftersom hundratals personer har hört av sig och debatten bubblar i tidningar och forum på nätet. Här är ett exempel från Svenska Dagbladets avdelning Brännpunkt.

Och här är alla tre annonstexterna så att du själv kan läsa dem i samlat skick och känna efter vad du tycker, och hur du reagerar. Ta sedan upp ett samtal kring kampanjen med dina vänner - på nästa lunch, fikapaus eller chatt.
 

 

Det var en gång en liten gumma som tyckte om att handla saker. Vissa saker handlade hon för sitt eget nöje, andra för att glädja sina nära och kära.

Bredvid henne bodde en gubbe som ägde en affär. Det var till honom gumman kom för att handla. Och det gjorde hon ofta. Därför kunde gubben fortsätta driva sin affär, och i sin tur köpa saker som kom andra och honom själv till glädje. Inte bara små gummor behöver handla, utan gubbar också såklart.

Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Ingen annan tid på året gav henne så många anledningar att köpa saker. Klappar, skinka, julgran, stearinljus, must och änglahår. Allt för att göra julen så magisk som den kan vara.

Även gubben gladde sig. Han såg fram emot att få sätta tänderna i den goda julmaten och längtade efter att på julafton ge bort fina presenter. Och självklart gladde sig gubben förstås också åt alla människor som snart skulle komma till hans affär för att handla, både för att han tjänade pengar på det men också för att det var roligt med kunder som kom tillbaka, år efter år.

Den lilla gumman var en av dem. I alla år hade hon handlat sina julsaker hos gubben. Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar.

Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, började snart tänka likadant.

När så nästan ingen kom för att handla hos gubben med affären fick han stänga. Julmaten och klapparna som han hade sett fram emot fick han titta i stjärnorna efter.

Än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna.

Och hur gick det för gumman? Hon fick en jättetråkig jul. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla.

 

Det var en gång en flicka som hade ett jobb. Hon gillade sitt jobb och var bra på det. Dessutom hade flickan en jättebra utbildning som var viktig för företaget där hon jobbade och hon kunde på olika sätt hjälpa till med att göra företaget lite bättre.

Nu var det vinter och det lackade mot jul. Flickan frös i det kalla vintervädret, men hon blev varm inuti när hon tänkte på att hon hade ett riktigt jobb, samtidigt som så många andra flickor och pojkar gick utan.

Men snart började det gå dåligt för företaget. De som bestämde över företaget sa att några anställda skulle tvingas gå hem och aldrig mer komma tillbaka. Och flickan blev rädd för att hon skulle behöva sluta, eftersom hon inte hade jobbat där så länge.

I landet där flickan bodde, förstår ni, fanns nämligen en konstig regel som sa att det inte spelar någon roll hur mycket man kan, eller hur bra man är, utan den som har jobbat kortast tid måste alltid gå hem.

Flickan fick tyvärr rätt. Hennes jobbarkompisar kunde stanna kvar, men inte hon. De andra kunde visserligen inte lika mycket som flickan, men det spelade alltså ingen roll.

Det här, sade man, var den mest rättvisa lösningen.

Flickan däremot tyckte att det var jättedumt. Och istället för att glädjas åt julen och leta klappar till sina vänner lade hon sig ned och grät. Nu skulle hon inte få visa vad hon gick för.

Som tur var hittade flickan snart ett nytt jobb. Men efter ett litet tag började också det företaget att gå dåligt. Och flickan fick sluta – igen. Hon hade ju trots allt inte varit där så länge.

Så kan det gå när man har dumma regler. Inte minst en som säger att det enda som räknas är hur länge man har jobbat och inte vad man faktiskt kan.
 

 

Det var en gång en företagare som drev en liten fabrik. Där jobbade nästan alla som bodde i staden. I fabriken tillverkades en massa saker som människor hade nytta av och blev glada för. Saker som snart skulle hamna under granen, eftersom julen var i antågande.

Men alla i staden tyckte att det var fult att tjäna pengar och tyckte att den lilla fabriken var dålig, eftersom den gick med vinst. Många sa till företagaren att han borde ge jobb till folk, tillverka saker och hjälpa andra utan att, som de sa, bli rik. För rika är de dummaste människor som finns, fick han höra.

Företagaren ville inte att någon skulle vara arg på honom och ville därför inte längre göra någon vinst som kunde sticka andra i ögonen. Han började sälja sina saker jättebilligt till affärerna och den lilla fabriken tjänade bara så det räckte till att betala arbetarnas löner och företagarens egna, pyttelilla ersättning.

Julhandeln brukar ge jättemycket pengar till fabriker som vår företagares, men han gick miste om det, eftersom han inte ville göra någon riktig vinst.

Vinst, hade han blivit inbillad, var ju fult och onödigt.

Den lilla fabriken blev snart sliten, maskinerna rostiga och eftersom företagaren inte tjänade så mycket pengar hade han inte råd att laga det som var trött och trasigt.

Så blev det svårare att konkurrera med andra fabriker i andra städer. Fabriker som var moderna och fungerade som de skulle.

Till slut var företagaren tvungen att börja be sina anställda sluta. En efter en fick arbetarna gå hem. Den siste som gick var företagaren själv.

Då var det plötsligt inte bara företagaren som inte tjänade några riktiga pengar, utan alla andra blev också utan. Så kan det gå om man lyssnar för mycket på dem som tycker att det är fult att göra vinst.

Andra bloggar om: annonser svenskt näringsliv, sagor, saga svenskt näringsliv, svenskt näringsliv, lobbying, PR, marknadsföring, reklam

Pingat hos Intressant